Alla dessa dagar… Raden är inte oändlig. Det bara känns så. Ett tag. Sedan blir det mer och mer uppenbart att det där som nyss var sedan, redan har blivit då. Men det är som det är. Steg läggs till steg och de sorterade bladen sätts i pärmar och rätt vad det är visslar någon en trudelutt som ingen annan har hört. Ungefär så, är det här programmet.