Jag blir galen. Blotta uttrycket känns som en profylax för att inte bli det. Galen alltså. Är det kanske därför vi ofta påstår oss vara just galna? På det ena eller det andra. Eller bara för att det just då känns som det enda återstående alternativet. Att bli galen, för att inte förlora förståndet.
Den är inte riktigt över än. Vintern. Eller lågkonjunkturen för den delen. Isarna och räntan går upp. Solen går ner allt senare och ingen vågar tänka på när elpriset ska göra detsamma. Gå ner alltså. Hit eller dit, sak samma. I alla fall i det här programmet.
En av de första vårdagarna. Solen skiner, sälgen knoppas och fåglarna kvittrar. I bäcken porlar det som aldrig förr och naturligtvis ska det köras motorsåg i idyllen. Naturens svar kom snabbt och skoningslöst. Träningsvärk. Lägg till några doser EPA-dunk och lite annat smått och gott, så vet du ungefär hur programmet lät. Annars kan du ju alltid lyssna här.
Altstädter Stube. Den perfekta lunchrestaurangen när man besöker Hamburg.
En resa söker sin berättelse. eller om det var tvärtom. En timme om en 40-timmars tripp till Hamburg. Egentligen hände ingenting. Och vi tittade bara på. Vardagslyx.