Då såg jag inte riktigt klok ut. Nu skulle det kunna vara en helt ok klädsel för en promenad. Munskydd för att inte sprida virus och en foliehatt av plast för att inte bli manipulerad. Eller om det var tvärtom..? Hursomhelst. I det här programmet har ingenting som hörs, hörts förut. I alla fall inte på det här sättet. Vad det har med semlor att göra? Ingen vet säkert. Men tids nog får allt sin förklaring…

Hemlängtan eller nostalgi? Det är frågan. Det är inte alltid som det ena går att skilja från det andra. Inte sällan är begreppet hemlängtan ofta förknippat med att vilja återvända även i tiden. Till platsen som den var då, när allting var på just det där viset. Det som etsat sig fast och drar likt en magnet på jakt efter järnfilsspån. Eller också handlar det bara om att komma hem igen. Efter en vecka på jobb, ett par år i ett annat land eller bara för att få fira jul med de som är en nära. Och nu när vi inte kan/får/ska resa, slår den till med full kraft. Hemlängtan.

Att säga att något duger, kan ibland betraktas som en skymf. Det duger inte att det duger. För att duga måste det vara bäst. Oavsett om det gäller skolbetyg eller servicen från det lokala paketutlämningsstället.
Så kan man ju inte ha det. Inget kan vara bäst hela tiden. Att däremot göra sitt bästa, är en helt annan sak. Det kan man sträva efter hela tiden. Good enough, alltså.

Ibland blir det bara. Ingen vet riktigt hur. Till synes slumpartade händelser inträffar samtidigt på olika ställen eller var för sig på samma plats. Inget som egentligen märks. Förrän nån ser, hör och lägger ihop. Mönstret blir tydligt och plötsligt anas en komplott. Eller inte. För ibland är det så. Att saker sker utan orsak. Kanske…

Det har varit några turer fram och tillbaka men nu går det att lyssna på samtliga sändningar av programmet TJUTVÅ i efterhand igen. Under 30 dagar.