Nu är den uppdaterad. Listan över världens lyckligaste länder. Eller över världens olyckligaste om man så vill. Fast just den vinkeln har nog inte setts i någon rubrik. I alla fall inte i vår del av världen. För här tillhör vi de lyckliga. Så in i norden. Dessutom är det vårdagjämning. Lyckan kommer, lyckan går…

Att allt har sin tid, har man kunnat läsa redan i det gamla testamentet (å du som undrar hör alltsammans strax efter först låten…). Att tiderna dessutom förändras, har väl knappast undgå någon de senaste 50 åren. I det här programmet kikar vi lite på tidens förändrande förmåga. Eller är vi bara ironiska?

Tåget inkommer strax på spår 22, resande norrut byter halm i skorna. Skenskarvarnas taktfasta dunkande är ersatt av pling från nyligen landad epost och märkliga ringsignaler som för tankarna till allt från bortglömda topplistor till dåliga imitationer av för samtiden relativt okända politiker. Det doftar svagt av banan och termoskaffe. Som det i och för sig alltid gjort. Någonstans hörs en hund skälla och ingen vet längre varifrån ljuset kommer. Är det från datorn, neonskylten eller den där gamla magisterns utantillmåste..?
Vi tar rälsen till hjälp under kvällens förflyttning till universums innersta utkant.

Tre minuter. Varken mer eller mindre. Det finns säkert både förnuftiga och rationella skäl till varför just tre minuter betraktas som den perfekta längden på ett musikaliskt alster av populärkulturtyp. Men om det inte fanns regler, skulle ju ingen kunna bryta mot dem. I så fall hade det här programmets spellista inte existerat. Varken förr eller senare.

Vem är det som bestämmer? Varför har ingen sagt det här tidigare? Har det varit så här förut? Hur gick det här till? Kommer det här att kunna inträffa igen. Vem är ansvarig? Ska det inte vara ett frågetecken här.
-Ingen aning. Fastän alla vet.