Plötsligt dök han bara upp utanför fönstret. Fasanen. Från ingenstans, som om ingenting hade hänt. Solen hade gjort gräsmattan mjuk igen efter den senaste tidens betongfrost. En fasan gör ingen vår. Men bra nära. Jorå. Såäremät…

Bra eller dåliga nyheter? Det är frågan. Här följer en timme med funderingar, inspel och utspel. Samt en hel del bra musik. Missa inte ”varför nöja sig ned originalet, när man kan få en sjysst kopia”, veckans gamla skivobekanting och Siljas Nattlåt Bland mycket annat.

Lurig månad, mars. Solsken, vårvärme och sädesärlor ena dagen. Iskyla, nordanvind och blåfrusna sippor den andra. Hur blev det så här? Kan inte mars månad bara vara lite sjysst? Solen behöver inte lysa hela tiden och det måste inte vara vindstilla. Men nordanvind?

Det är den tiden på året nu. Tiden att fynda. I alla fall för den som har sin håg till välfyllda bokhyllor. Bokrean är här. Då vet man, om inte annat , att snart är både sångsvanar, tranor och en och annan motorcykel här igen. Ett säkert vårtecken med andra ord.

Den 17 februari 1753 var en mycket speciell dag i konungariket Sverige. Ett första steg i den sedermera så beryktade EU-anpassningen om man så vill. I stället för att låta den 17:e följas av den 18:e, hade staten bestämt att det skulle bli den första mars i stället. Gå i fängelse utan att passera gå. Medborgarna var upprörda och hävdade att staten stulit 11 dagar av deras liv. Fast egentligen hade man bara bytt kalender. Skiftat från den ålderdomliga julianska kalendern till den mer moderna gregorianska. Den som ”alla andra” redan följde. För att högtidlighålla minnet av den sista februari som just den gången inföll redan den 17 februari, är alla låtarna i det är programmet 2 minuter och 28 sekunder långa.