Ingen riktig struktur. Ingen riktig tanke. Men någon slags idé i alla fall. Oklart dock om vad. Hade detta program varit en maträtt, kanske den skulle serverats med en rå äggula och hackad rödbeta. Råbiff? När, pytt-i-panna!

Siffror är bra att ha. De kan man räkna med. Siffror kan tala om hur landet ligger, om pengarna räcker eller om man har feber. Siffror har tagit människan till månen och tillbaka och sett till att rangordna kreti och pleti oavsett om det handlat om kast med liten boll, eller förväntad förvärvsinkomst under resten av ens liv. Tre, två, ett. Hur mycket är klockan? Nu kör vi…

Redan de gamla grekerna, hade sin uppfattning klar. För att komma någonstans med en berättelse, måste man starta vid A och sedan ta sig till C via B. Ordning och reda, struktur och dramaturgi. Känner man till dessa regler kan man, om än inte slå världen med häpnad, komma ganska långt. Vågar man bryta mot dem, kan man komma hur långt som helst. Hur långt det här programmet kommer? Ganska precis en timme in i evigheten…

Gränslöst var ordet sa Bull. Någon ordning måste det väl ändå vara, sa C-H. Det var nog knappast ett nej, i lagens mening, sa Lamberts. Det var bättre förr, sa vän av ordning. Det här är ett program där ordet gräns förekommer fler gånger än ordet frihet. Ändå är det just det. Fritt.

Ganska märkligt egentligen. Det är helt ok med en sprillans ny pryl som försöker se ut som att den är äldre än vad den är. Bilar ritas för att se ut som de skapades på 60-talet, en gitarr bearbetas på fabrik för att få tydliga spår av ett hårt turnéliv och ett par jeans med tunnslitna knän kostar mer än ett par slitna. Trots att de har kortare livslängd. Samtidigt betraktas en människa vara passé så snart minsta tecken på erfarenhet kan skönjas. Ditt bäst-före-datum käre Brutus, är passerat. För länge sedan. Medan du ännu var ung. Men jackan ser gammal ut. Det är bra. Vi kör på det…