Känslan när man lyckats kan vara rätt så skön. Samtidigt som att det kan vara extremt irriterande när andra gör det. År efter år, till och med, utan att upptäckas av den eller de som borde upptäcka sådant. Det handlar om att flyga under radarn helt enkelt. Antingen på det ena, eller det andra, sättet.

Plötsligt dyker en låt upp i huvudet. Varifrån och varför? Vore den mänskliga hjärnan en dator, skulle detta kunna förklaras med att algoritmerna är skrivna att göra precis så. I det här fallet handlar det om något annat. Synapser kanske. Som typ skapar associationer. Mer eller mindre begripliga.

Gör vad du vill, bara det låter. Så sa en gång i tiden en radiochef till en viss programledare. Men riktigt vad han ville blev det ju inte. Någon slags ordning måste det ju ändå vara i ett radioprogram. Så även här. trots avsaknaden av en chef. Och i minst lika stor avsaknad av formatbestämmelser, förhållningsregler, policys, jämställdhetsplaner och lagstadgad semester. Det blir som det blir. Total frihet kan vara fängslande.

Det finns inte mycket mer att säga än så. Trummor, trumpeter och tretakt. En tre-enighet så god som någon.

Solen går knappt ner, dammtussarna bryr sig inte och den svartvita flugsnapparen kanske inte riktigt är den vi trodde. In med luft och ljus, ut med unken gårdag och försök placka fram nuet nångång. Helst idag.