Jo, jag har pratat om det förut. Kanske inte så mycket om järnspett, å. Men det andra. Det om böcker och läsning. Om att jag har det lilla biblioteket i Stjärnhusen att tacka för så mycket. För böckerna, läsningen och äventyren. Och för att de snälla bibliotekarierna, som ändå var lite barska samtidigt, lät mig låna böcker från vuxenavdelningen fastän jag bara var 11 eller 12 år. De förstod ju att jag hade ju läst ut i princip hela ungdomsavdelningen och tänkte inte låta någon åldersgräns stå i vägen för min läshunger…
Det finns kanske ingen som styr. Ingen enskild alltså. Men då och då blir ju ändå känslan att det verkar som att det är någon som drar i olika trådar. Eller också är det bar så att det ena leder till det andra. För såväl individer som kollektiv. Som melodiradion. Typ.
Sommaren bjuder ännu på ljumma vindar och fler båtar ligger i sjön än på land. I alla fall ytterligare en tid. Som symboler och metaforer är de oöverträffade. Även som skådeplatser för allt från dramatiska berättelser om liv och död till långtråkiga timmar där inget händer. Dreja bi och gör en gipp eller två, nu kastar vi loss. Sitt ner i båten!
Det var ingenting. Nada. Om det är svaret, hur lyder då frågan? Vad var det som hände, kanske. Ingen vet, eftersom frågan faktiskt aldrig ställdes. I alla fall inte så vitt vi vet. Men om den gjorde det, så skulle ju svaret kunnat låta som härovan. Ingenting. I alla fall ingenting särskilt…
Från Wikipedia: Melodiradio är radioutsändningar där talet blandas med populärmusik i främst underhållningssyfte. Detta är till skillnad från radiosändningar som syftar till exempelvis ökad bildning eller förfining. –Kunde inte ha sagt det bättre själv. Varsågod, 1 timme melodiradio!
